Månadens medlem, Rebecka Lindqvist

Jag är en 22-årig veterinärstudent, hästägare och nybliven hobbyuppfödare från Eslöv. Jag brinner för fälttävlansavel och fälttävlan generellt, trots att jag inte utövat det på alltför lång tid. Just nu spenderas den mesta tiden på kliniken på Ultuna där jag läser fjärde året. Jag började min utbildning med säkra intentioner om att bli hästkirurg, men i dagsläget är framtiden mycket mer öppen. Bland annat intresserar jag mig väldigt för lantbrukets djur och arbetet med svenskt och internationellt djurskydd. Men vem vet, kanske blir det seminveterinär på deltid!

Fälttävlansintresset väcktes med ponnyn Sörgårns Adora, en stjärna i terrängen och, när det passade henne, en duktig hoppare – men fullständigt hopplös

på dressyrbanan. Den senare sågs mest som en utmärkt plats att stanna och sova på i hälsningshalten…

Min storhästkarriär har kort sagt varit mycket unghästridning och problemlösning, med en del tävlande på lägre nivå däremellan. Tillsammans med familjen – som inte har direkt hästbakgrund från början – lyckas jag nu få ihop livet med två hästar, och första fölet väntas i sommar. Hemma på gården i Skåne har jag lämnat mitt SWB-sto Duva (40), e: Zephyr ue: Hill’s Double, dräktig med Canterbury. Duva var från början menad att ta över fälttävlanskarriären efter sin helsyster Djibi (40) när denna gick till avelsboxen, men

efter några misslyckanden med mig springandes efter henne på terrängbanan fick vi ge upp den planen och satsa på dressyr istället. Vi hann med vinster i LA och placering i Msv:C (den sista med en duktig utbildare) så det blev inte helt fel trots allt.

I min ägo är också femårige valacken Al Capone (#swbsåklart), e: Cabachon ue: Funambule xx, under våren på utbildning hos Hanna Berg i Kristianstad. Här hoppas jag återigen på fälttävlan, men jag är mer ödmjuk med planerna den här gången!

Som relativt ny medlem har jag inte hunnit med supermycket än, men jag drog tillsammans med min fantastiska studentkår ihop en föreläsningskväll i Uppsala med temat ”Benställningar och hållbarhet hos ridhästen” vilket var väldigt uppskattat. Fler sådana evenemang och mycket annat ser jag fram emot under tiden i Ung SWB, bland annat att få träffa branschens erfarna och engagerade människor. Det finns så mycket att lära! Inom överskådlig framtid hoppas jag även hinna komma ut på tävlingsbanorna med mina hästar igen, och fortsätta utveckla unghästar. Den bästa känslan jag vet är att få sitta på sin häst och känna resultatet av allt slit man själv och folk i ens närhet gör varje dag – om det så är på tävling eller en lugn skrittrunda på grusvägen på sin tidigare nervösa unghäst.